Det har blåst upp igen. I går kväll mojnade det och blev helt lugnt. Vi har lite att göra hemma I dag så vi städar och packar ihop efter frukost. På väg hem köper vi fina bullar på Delselius och åker förbi nybyggarna på Ingarö. Det visar sig dock att de inte behagar vara hemma så vi får ta och snoka runt ägorna från utsidan. Så himla fint!! Vi kommer att trivas fint när vi är där och hälsar på :-)

Snopet åkte vi hemåt. Clas åkte sen till mamma för att hjälpa till med att sätta upp lampa mm. Bazz och jag gick dit. Sen kom Karin, Åke och Ludvig och vi åt supergoda kåldolmar. Det var hur länge sen och jag har tänkt att jag ska göra det själv men att göra det bara till sig själv blir liksom inte av. Tack mamma för den goda middagen.

Det är idag 20 år sedan Estonia förliste. Jag kan inte direkt säga att jag vet vad jag gjorde den dagen men jag kommer så väl ihåg en bild som var i tidningen. Den visar en ung tjej som sitter på det kantrade skrovet och är sekunden ifrån att sköljas överbord. Tror att det är samma tjej som hoppade i tillsammans med en kille i ungefär samma ålder. De överlevde och var på teve senare.

Jag har turen att inte känna någon som var med på båten utan endast vänners vänners vänner. Det var ju väldigt populärt för företag att åka iväg och ha konferenser på båtarna då. Man har ju ibland försökt tänka sig in i deras situation. För dem som gått och lagt sig: mitt i natten, knappt klädd, becksvart, kallt ca 10 grader i vattnet, kuling (senare storm), allt uppochner, panik, alla försöker rädda varandra men framförallt sig själva. Mitt i allt detta kaos finns varken flytvästar eller livbåtar så att det räcker åt alla. Har för mig att hela förloppet gick på ca 30-45 minuter. Fy fabian, jag kan verkligen inte föreställa mig hur de kände sig eller hur överlevnadsinstinkten måste ha tagit över i många fall. Alla turer som var efter också innan man till slut tog beslutet att inte bärga och låta hela det sjunkna skeppet bli en gemensam gravplats för de som omkommit.  

Må de fått vila i frid