Idag var det begravning för min arbetskamrat Siw. Det var i Järfälla kyrka, en  liten mysig kyrka med jättestor kyrkogård. Siw har tre döttrar och sju barnbarn vika förstås var jätteledsna. En av de sju barnbarnen är en liten tjej och hon var helt förkrossad stackarn. Hon grät ohejdat hela tiden. Siw hade väldigt stor del i sina barn och barnbarns liv så jag förstår hur jobbigt det måste vara.

Det var en fin och faktiskt lite rolig begravning. Prästen berättade bl a om Siw frukostrutiner, som var oerhört viktiga för henne, och jag kunde inte låta bli att le åt det för jag vet precis hur noga hon var med att allt skedde i rätt ordning oavsett om hon någon gång försov sig så gick det inte att rucka på den rutinen eller snabba på den. Jag kunde inte heller låta bli att le när prästen berättade att när Siw skulle städa satte hon ofta på Pärleporten och dansdade medan hon städade. Sen sjöng vi den sången, dock inte riktigt i samma käcka upptempo som normalt, och det kändes lite som att hon dansade med där uppe i himlen.