Fortfarande varmt för att vara november. Igår var det +8 och idag för ett år sedan var det -8 grader och snö. I kväll på promenaden kunde ett par tunna vantar suttit fint men annars känns det långt ifrån snö. Hörde på vädret att det nu kommit 1 cm snö på ett ställe i norr (hörde inte var). Så här lite snö har det inte varit så här års i Sverige på 100 år.  Vi får väl se om det blir någon vinter i år!

I fredags efter frukost åkte Karin, Åke, Clas, jag & Bazz ut till holmen. På vägen åker vi förbi Djurö kyrka för att sätta ljus på gravarna.

Det är ingen sol och väldigt disigt men ändå hyfsat, ca 8 grader.

Och ungefär samma gradantal i vattnet. Inte så lockande...

Vi börjar med att montera det nya matbordet och stolarna. En krävande uppgift och det måste invigas omgående;-)

Det passar fin-fint!

Och här bränns det gamla upp

Flizan blir begravd i en skreva nere vid stranden. Där kan hon ligga i lugn och ro och ha koll på alla.  

Bazz har koll på avstånd

Mer mogen än så här tror jag inte att min tomat blir. Ska köpa en finare planta nästa år tror jag:)

Efter en lång dag utomhus är Bazz glad att någon äntligen lägger sig i soffan. Skärgårdsluften tar även på den tappraste och en tuppis sitter aldrig fel.

När alla kontakter är upptagna till annat än lyse får man ta till andra medel  

Lördagens väder är ungefär som fredagens men kanske lite mer vind. I år är det dags att röja vid Långvarpet igen efter flera år. Det har blivit rätt risigt där med åren. Bara sätta igång och röja!

Hela arbetslaget! Vem hon längst fram är släkt med vet då inte jag...;-)

Hårt arbete kräver sina vätskekontroller.

Och Lalle har naturligtvis sin egen specialare. Lite avis blev man på den;-)

Maggan håller sig till kärleksmumsen som mamma bakat.

Man kan bli lite frussen när man varit ute och jobbat hela dagen. Då är det skönt att lägga sig vid brasan och värma sig lite.

Klockan 16 är arbetsdagen slut och som brukligt är kommer familjerna Krogh över och vi dricker glögg vid brasan.

Karin har köpt rislyktor som vi skickar upp för alla våra änglar.

Alla fick i väg sina så fint upp i luften...

Ja alla utom Lalle då som satte sin i trädet och sen i vassen, och sen... Ja vi är glada att inte ön brann upp  

Efter arbete blir det en värmande bastu och svalkande bad. Sen är det dags för smarrig middag.

Bazz kan äntligen koppla av och somnar gott. Det var inget större problem för resten av oss att somna sen heller.

Söndagen blev något kallare då det blåser lite mer. Diset är fortfarande kvar och Sandön har vi bara sett delar av under hela helgen.

Vi kan i alla fall vara nöjda med vår insats igår.

Efter årets sista frukost på ön städar vi och packar ihop för hemfärd. Båten läggs upp nästa vecka så nu är det verkligen slut på säsongen. Med lite tur kommer vi ut en sväng i vinter men annars ses vi i vår igen.

Tack alla för en underbar helg  

November är här och det har inte varit så varmt på 40 år. Det blir riktigt sköna morgon- och kvällspromenader så det kan gärna vara så här tills snön kommer.

Gick genom skogen för att komma ner till brandgatan på kvällspromenaden. Bazz har alltid tyckt att hästar är spännande men ändå hållit sig lite på avstånd. Så icke i kväll!!! Innan man kommer ner till brandgatan är det en stor hage på ena sidan. Där gick två hästar och betade i godan ro. Han får aldrig gå in i hagen även om han bara ska nosa i kanten men rätt var det var sprang Bazz rätt in i hagen och fram till hästarna. Han var jätteglad och sprang fram och tillbaka, stannade upp och hukade sig lite å sen iväg igen. Mina tappra försök att få honom att komma HIT sket han fullkomligt i  . Klockan var ju närmare 19.30 så det var ju inte dagsljus precis även om det inte var becksvart men det underlättade ju inte uppletandet av springande hund.

Jag va livrädd för att han skulle springa under hästarna och skrämma dem så att han riskerade att bli sparkad eller att de skulle skena iväg och göra illa sig. Men hästarna verkade tycka att det var lite kul för de försökte gå fram till honom och kolla vad han var för yrväder. Jag smög in i hagen för att inte skrämma dem, även om de nu inte verkade ett dugg rädda. Fick till slut tag på skithunden och släpade oss ut ur hagen. Ja då hängde hästarna med och ville fortsätta att umgås  

Nu är det här lugna och trygga hästar som är vana vid att folk och hundar går förbi men tänk om det hade varit tvärtom. Vill helst inte i spåna i den tanken heller. Koppel på blir det i alla fall nästa gång! Och mer inkallnings-träning!!!

Till slut kom vi då ner på brandgatan. Där har de nyligen satt upp nya lysstolpar var 10:e meter som har en sensor som gör att de tänds när man närmar sig och slocknar efter en tid när man passerat. På så vis ser man på långt håll om man får möte och behöver inte bli överraskad. Supert