Av alla underbara dagar den här helgen så är den här varmast. Det blåser nästan ingenting och solen gassar. Men det har varit kallaste natten.

Isen är nu helt borta hos Rosendahls och bortöver.

Nu går isgränsen längs med tomtgränsen ungefär och i morgon är nog isen borta även hos oss.

Vart efter isen släppt har sjöfåglarna kommit närmare. Det ligger en stor grupp utanför Haglunds udde och vi försöker smyga oss på för att se om det är någon alfågel kvar.

Det är inte så lätt att smyga på skygga fåglar så vi kommer inte så nära innan de flyger ut och lägger sig på betryggande avstånd.

Clas utforskar Likviken och hittar en hemlig (fd) grotta som vi inte upptäckt förut när det är normal

vattennivå.

Bazz var den enda som doppade fötterna i havet

Men det gick fort upp igen

Även svanarna tyckte om att isen försvann. Nästa gång tar vi båten hela vägen ut.

Precis när vi packade ihop för att åka hem hittade Clas det första riktiga vårtecknet. Nu går det åt rätt håll  

Idag skulle det enligt väderleken vara mulet och skruttväder, speciellt vid ostkusten. Mer fel kunde det inte bli. Visserligen blåser det en del men solen strålar från blå himmel.

Glad Påsk! Och grattis på födelsedagen svärmor Brittis   

Det händer mycket med isen nu och för varje dag spricker det upp.

Här dröjer det nog en stund till innan det blir dags för sjösättning

Efter en promenad runt ön är det mysigt att krypa in i filten och somna en stund i solen tycker Bazz.

Uppenbart fler som tycker.

Man kan ha det sämre

Karin och Åke tar sena båten hem och vi följer en bit. Vi blir kvar en natt till.

I dag åkte Karin, Åke, Clas, Bazz och jag ut till holmen. Det var en och annan till som skulle ut så båten tog en extra sväng till Styrsvik och tillbaka innan ordinarie avgångstid för att lämna av folk. Trots det var det knökat med folk och biljettkön gick nästan genom hela båten.  Väl ute på isen utanför Stor sten var det ingen trängsel direkt men det var lite folk runt om i stugorna.

Isen ligger hela vägen

Clas har morfars gamla ispik och håller koll på tjockleken. Bazz, iförd säkerhetslina, kolla kvaliteten på själva isen.

Det är extremt lågt vatten

Men vad gör det när solen skiner och man är mätt efter sillunchen  

Rosendals brygga ligger stadigt på botten. Ingen risk att den åkt iväg i vinter direkt.

Sista gången vi åkte båt hit i höstas gick vattennivån upp till bryggkanten. När vi var här i februari var det också lågt men nu måste det vara rekordlågt. Killarna passar på att staga upp bryggan lite mer efter raset förra året. Skönt att för en gångs skull slippa stå och jobba i det kalla vattnet.

Måskobben har aldrig varit så stor

Borta vid Nore åkte folk skridskor men vi vågade inte ut så långt. En bit ut i viken låg isen ganska tjock ändå.

Varför sitta på backen när man kan sitta på någonting mjukt och varmt

Nere vid vår strand var det riktig ebb.

Blir svårt att doppa sig i kväll när det ska bastas (tack och lov). Det får bli dusch med Finska hinken i stället.

Ingen is att gå på men lite för mycket än för att åka båt.

Vad ska man äta på påsken om inte lamm, yammi!

#bazz #skärgård #storholmen #is #vackertväder #vinter #älskarskärgården

Söndag eftermiddag landade vi på Teneriffa och efter att fått köa ett bra tag för att checka in   (man får nämligen inte en ärlig chans mot pensionärerna som inte vet hur en kö fungerar) kom vi äntligen upp på vårt rum.

Hotellet var stort som tusan, 577 rum fördelat på 9 våningar.

Vi hade tur och hamnade på 7:e våningen och hade bra utsikt från balkongen.

Här var "vår" plats i solen. En lite lugnare del av hotellet där vi huserade tillsammans med pensionärerna. Om man hade tur att få plats vill säga då de paxade sina stolar redan innan de gick till frukosten och sen tog tid på sig att komma dit. Det var t o m skyltat att man inte fick paxa men det kan man ju alltid välja att förstå eller inte. 

Stranden låg ca 500 meter från hotellet och har numera fin sandstrand. Sist jag var här med Lena i slutet på 80-talet var det bara vulkansten.

En lång strand där en promenad från ena enden till den andra var ca 1 mil. En bra dagspromenad om man varit där för att motionera.

Det blåste ganska kraftigt och de här flaggorna var det inte mycket kvar av.

Första lunchen!

En sagolikt god fisk tillsammans med den typiska kanariska potatisen.

Lite ska man ju se på ön också så vi tog en busstur runt ön en dag. Turen gick upp till vulkanen Teide, runda den och ner igen. En tur från 0 till ca 2000 meter upp i bergen och sen ner igen.

På väg upp åkte vi förbi öns största pinjeträd

som omöjligt fick plats på ett och samma kort 

Den här främre sidan av ön karg och ganska ful. Förra sommaren brann det dessutom här i nationalparken vilket inte gjorde saken bättre. 

Lite roligare färg blev det när vi kom upp mot Teide. Där fanns det gott om den röda lavan. 

I det här området spelades bl a filmen apornas planet in.

Risk för ras men eftersom det är en nationalpark får de inte stötta upp det. Man får se till att hålla sig på avstånd helt enkelt när det händer.

Vi åkte en bra bit närmare men inte ända upp. Det går en linbana den sista biten upp till toppen men numera måste man hämta tillstånd först för att få åka upp. Tydligen hade man problem med att folk tog med sig lavasten därifrån. Av alla vulkaner på ön så är Teide den enda levande vulkanen. Kommer inte ihåg om det var på 70-talet den hade utbrott sist så det är inte så jätteofta.

Vidare på färden stannade vi i en by med en park full av träd

Som här en gigantisk fikus.   

Kallor

Ett fantastiskt drakblodsträd, tydligen ihåligt. Det fanns säkert en historia runt allt det här men vår guide pratade HELA tiden så man hann knappt tänka en egen tanke på hela dagen. Därför åkte den mesta informationen in och ganska direkt ut igen. Vi var även där och provade några viner, likörer och drakblodsmarmelad. Det kommer jag ihåg i alla fall  

Skillnad blev det på grönskan när vi kom närmare havet igen.

Vi slíngrade oss ner längs de smala vägarna på väg mot den lilla (med betoning på lilla) byn Masca.

Vi tog en promenad neråt på den "stora" gatan

Den gick inte så långt och slutade i en vändplan och två hus som låg utanför mot klippkanten.

Och sen tillbaka upp igen. Det var inte så långt men väldigt brant lutning. Och oerhört vackert! 

En kall öl satt inte fel efter den promenaden.

Det finns inga farliga kryp som ormar, spindlar eller kackerlackor på Teneriffa. Snälla ödlor finns det dock.

Tänk vilken total tystnad det måste vara att vakna upp här! Masca upptäcktes väldigt sent i tiden och man kan förstå det då den ligger inbäddad mellan bergen.

Nu påbörjade vi hemfärden och måste då upp för berget igen.

Vägarna var så smala och svängarna så tajta så bussen kunde inte ta hela svängen på en gång utan fick backa, köra fram, backa, köra fram ett par gånger för varje sväng. Då åkte vi ändå en liten buss (25 personer) just för att det var så smalt

Vi hade halvpension men valde ändå att gå ut och äta de flesta kvällar, Restaurangen på hotellet var förstås jättestor för att rymma alla och tyvärr totalt ocharmig. Det var slamrigt och bullrigt. Personalen sorterade dessutom tallrikar och bestick ute i salongen. Det var buffé så det gick ju en och annan tallrik också.

I lördags gick vi till marknaden för att se om det fanns något roligt att shoppa..

På trottoaren där vi kom gåendes satt det en man luften.

Vi glodde så mycket vi kunde utan att blänga allt för mycket. Det var faktiskt oerhört bra gjort. Han satt verkligen i luften och det enda han stödde sig emot var pinnen som stack upp.

Man måste ju beundra folk för hur de offrar sig för konsten (och pengarna) och står ut en dag i den värmen. Den här måste tjänat en slant i alla fall för varje slant han fick gjorde han lite rörelser och turisterna nästan köade för att fotograferas tillsammans med honom.

Det var tur att vi var där ganska tidigt innan den värsta strömmen kom.

Det märktes speciellt när vi skulle gå tillbaka mot strömmen och kolla en sak. Tyvärr hittade vi inget som kändes kul att köpa.

Sista lunchen för veckan och restaurangerna avlöser varandra på strandpromenaden.

Det har blåst alla dagar men idag blåser det som attan.

Menyer flyger och det skakar i markiserna men vi hittar en solig och skön plats.

En underbar vecka till ända och jag är så nöjd. Har vilat, läst och ätit gott och bara varit. Längtar verkligen inte hem till vintern igen men nu är det i alla fall mycket ljusare hemma så värmen kommer nog också snart hoppas jag!

Ett oerhört stort tack till Brittis och Åke som tog hand om Bazz under tiden. Första gången vi lämnat honom en hel vecka och det kändes betydligt lättare i hjärtat att åka bort när man vet att han har det bra hemma  .

Idag när jag kom hem från träningen tog jag tag i saken och bakade lite bullar. Testade Milles hastbullar som jag hittade på Tinas blogg. Snabbt och gott! Gissa om de kommer bli glada på jobbet i morgon  

Det har stormat ordentligt i natt men på morgonen skiner solen. Blåsten har dock minskat obetydligt. Bazz och jag tar en sväng ut i skogen ändå.

Inte en kotte i skogen men när vi kom till Gömmaren satt det en man där och skulle fotografera. Vågar inte gå ut på isen även om det såg rätt säkert ut. 

Bazz spetsar öronen då en hund skäller på andra sidan

Trots att det inte var något solskensmys blev det en relativt skön promenad på 1,45 min. Frisk luft får man ju inte för mycket av i vekorna precis.

Efter lunch åkte Bazz, jag och syrran hem till mamma och fikade lite. Utanför har ett riktigt vårtecken tittat upp. Det är vintergäcken som kommit upp en bra bit. Härligt! Nu är den snart här - våren alltså!