Det har och kommer bli en hel del flygande den här hösten. Ja inge långt men till Malmö och Göteborg i alla fall. 

Själva flygningen i sig brukar ju inte vara något jättenöje utan det är ofta målet som är det roliga. Men är det något jag verkligen älskar med att flyga är när man åker tidigt på morgonen, som nu när jag åkte kl 7 från Bromma, och lämnar belysningen från stan och stiger upp, upp, upp i mörkret mot himlen och när det är som värst bryter planet genom molnen och planar ut. Och just i det ögonblicket när man kommer upp ur molnen och solen är på väg upp, molen är fluffiga och bildar ibland sagolika mönster, är bara värt alla pengar i världen. Jag blir nästan religös varje gång. Det kan vara vilket skräpväder som helst på marken men det är alltid fint väder i himmelen. Om man visste att det blir så här när man dör skulle jag kunna dö idag. 

Tyvärr blir det sällan bra bilder genom de ofta repiga flygplansfönstren och känslan går ju aldrig att förmedla men tänk att vara pilot och sitta där på första parkett och se detta. Måste vara världens bästa jobb i just det läget. Jag brukar ofta skynda mig lite så att jag kan välja en fönsterplats på planet. Bara älskar att sitta och titta ut vid start och landninge. Och lika magiskt är det faktiskt att landa på Bromma på kvällen sen. Det är så häftigt att landa mitt i stan där alla gatlyktor ringlar sig och belysningen från alla hus och trädgårdar. Speciellt nu med all julbelysning. Man får ju hänga med en bra bit förbi Globen, Tele2 arena mm på rätt nära håll innan man landar. Malmö och Oslo är också fina städer att landa i när det är mörkt. Annars ligger ju flygplatserna rätt längt utanför stan, som Arlanda, som inte alls är samma sak.